HBK spelade 1-2 mot Espanyol B under lagets träningsläger i Katalonien. Inte så mycket att säga om resultatet, och jag gissar att det inte heller i lagledningens ögon är det intressanta här. I stället vill man se hur man klarar sig mot etablerat motstånd (Espanyol A slog Barcelona i helgen, och b-laget toppar sin serie). Och svaret är: ganska hyfsat, av vad man kan utläsa av rapporten på hbk.se. Ledsen att jag inte kan ge en ögonvittnesskildring...
HBK tog ledningen på en frispark genom Anselmo. Vore ju trevligt om han kunde kliva fram som en vass frisparksskytt i år. Med undantag för ett par blixtrande insatser (i samma match!) av Sella 2001 och några mestadels markstrykande fjösarmål på frispark av Tommy har vi saknat riktig frisparksskytt sedan Ante Smiths glansdagar. Nå. Anselmo fick också chansen att sätta en straff efter att Anel blivit fälld, men straffen var tydligen av tveksam kvalitet och målvakten kunde rädda. Kvitteringen kom på straff (tveksamt dömd enligt rapporten, men vi vet att vår långsamma backlinje är sårbar för kvicka motståndare och det känns inte otänkbart att detta är något som kan komma att bekymra oss under säsongen), varefter HBK lär ha tagit över spelet och haft en del bra chanser. Espanyol kunde emellertid komma tillbaka och peta in segermålet i slutminuterna.
Men som sagt - allt det där är inte det intressanta med den här matchen. Nej, det intressanta är det som står allra sist i matchrapporten på hbk.se. "Anel Raskaj ska ha mycket beröm i sin roll som släpande forward. Ah. Som ett glas kallt, friskt vatten efter en varm dag. Jag hade nämligen hunnit bli lite orolig. Anel har fått hoppa runt i laget under försäsongen - än defensiv innermittfältare, än ytter, än tillbaka i den centrala offensiva mittfältsrollen. Men visst är det väl där han borde fått spela hela tiden? Det är inte utan att man börjar tänka på Dusan Djuric. Inga andra jämförelser spelarna emellan mer än att de båda trivs centralt med mycket boll - och har fått spela på så gott som alla offensiva positioner.
Anel känns så här långt som den större talangen av de båda. Men vi ska inte glömma att förväntingarna på Dulle var enorma, och under 2004 och delvis under 2003 visade han inget som fick oss att sänka våra förväntningar. Dusan är idag en kompetent spelare, som håller en ordinarie plats i ett topplag i Schweiz och gör en del mål, kryddat med delikatesser som missilen på San Siro (finns här, i slutet av sammanfattningen, med usel bild). Frågan är om han hade varit bättre, eller om han åtminstone hade nått den nivån tidigare, om han hade sluppit spela på kanten en stor del av 2005 och 2006. Det här är frågor jag helst inte vill behöva ställa mig själv - och jag hoppas att jag aldrig behöver ställa dem om Anel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar